Debatten kring klimatförändingen går het, men djurproducenterna med sina intresserorganisationer försöker dämpa på pratet som riktar det skyllande fingret mot dem.

Produktionen av animaliska livsmedel kräver mer energi, vatten samt jordyta jämfört med produktionen av vegetabiliska livsmedel. Klimatrapporten av Förenta Nationernas klimatpanel IPCC visar, att köttproduktionen är en betydande orsak till utsläppen. Därför rekommenderar de, att alla skall minska på användningen av kött. Djurproducenterna har ändå uttryckt en önskan om att istället för att rikta sig mot djurproduktionen, skulle man i medierna koncentrera sig på att informera mer om utsläppen som kommer från flygtrafiken samt bilismen.

Under den senaste tiden har man försökt ge intrycket, att det finska nötköttet är miljövänligare än vad det i verkligheten är. Med hjälp av olika ”finskt nötkött mot brasilianskt nötkött” – jämförelser kan man komma underfund med, att den inhemska produktionens klimatpåverkan kanske i verkligheten inte är så betydande. Dessutom kan man fundera på hur pålitliga dessa jämförelser egentligen är.

Är den inhemska produktionen mer miljövänlig?

Ville Lähde, forskare på den självständiga tvärvetenskapliga forskningsenheten BIOS, påpekar, att det inte finns något ”andra länder”, som Finland skiljer sig från på något markant sätt. Enligt Lähde skulle ett sådant påstående betyda, att till exempel USA, Brasilien, Polen, Sverige samt Australien skulle ligga på samma linje.

”Forskare på Naturresursinstitutet har påmint, att utsläppen från den finska produktion inte skiljer sig från resten av Europas utsläpp. Den finska produktionen försvaras ibland med våra hållbara vattenresurser, vilket i och för sig är ett bra argument. Men olika miljöproblem kan inte jämföras sinsemellan. För att undvika värsta klimatscenarier måste alla länder radikalt dra ner på sina klimatutsläpp. Man kan inte bortse detta även om vattenekonomin är i skick”, berättar Lähde.

Ett annat argument, som används i grönmålningen av det inhemska nötköttet, är att den finska nötkreaturen i huvudsak äter gräs. I Finland används över 700 000 hektar mark till att producera gräs som foder för djur. Den rådande jordbrukspolitiken kräver, att produktionsenheterna konstant röjer ännu mer skog samt torvmark för djurproduktionsbruk, speciellt för gödslingen. Genom att fälla skog samt röja torvmark förvandlas goda kolsänkor till utsläppskällor.

Speciellt skadligt är detta för kärrområden. Varje år röjs över 3000 hektar myrmarker undan för jordbruk. Jordbruket på gamla myrmarker förorsakar mer klimatutsläpp än vad biltrafiken gör årligen. Dessa klimatutsläpp tas ändå inte i beaktande då man räknar ut hur mycket utsläpp olika livsmedel förorsakar. Ifall man gjorde det, skulle den finska jordbruksproduktionens klimatbelastningen växa markant. Torvåkrar förekommer särskilt i Norra-Finland samt i Österbotten. Dessa områden är dessutom betydande för boskapsnäringen.

Ineffektiv djurproduktion

Det är anmärkningsvärt att nämna, att endast en tiondel av all spannmål som produceras i Finland används som människoföda. Då fodret återvinns/återanvänds via djuren, hamnar endast en liten del av kalorierna och proteinerna för människobruk. Även om nötkreaturen till största delen matas med gräs och inte utländsk soija, så betyder det inte att den finska nötuppfödningen står på hållbar grund.

Många tror, att man med gott samvete kan äta nötkött eftersom den finska nötproduktion till 80% kommer som en biprodukt från mjölkproduktionen. Ville Lähde menar att många antar, att produktionen i sin helhet inte skulle ändras, det vill säga att produktionsvolymen i vilket fall som helst skulle hållas oföränderlig.

”Matsystemet måste ändras, det vill säga man kan inte uppskatta framtida konsumtionsvanor på basis av den nuvarande produktionen”, säger han.

Producenterna framför ofta sina bekymmer gällande Finlands försörjningsberedskap. De frågar sig vad man istället skulle göra med gräsmarkerna, som nu används till att producera mat för korna. Lähde menar, att dessa bekymmer ofta handlar om att producenterna antar, att man kräver att all djurproduktion skulle avta, medan allt annat skulle förbli oförändrat.

”På den politiska fronten förekommer inga sådana krav. Det man menar är att ändra på produktionsmängderna, göra produktionen mer mångfacetterad, återbeskoga mark och så vidare.”

Lähde menar, att de som ställer frågor som dessa vill närmast förvirra diskussionen istället för att på rikigt fundera på matsystemets framtid.

Klimatet är gemensamt för oss alla

Forskare från olika delar av världen har uppvisat sin oro över klimatet och miljön vi lever i. Därför finns det ingen anledning till att ge syndaförlåtelse till en enda utsläppskälla, även om den skulle vara hur betydelsefull som helst. Av nöt- och mjölkproduktionen uppstår betydande utsläpp, även om de framställs som mindre än vad de egentligen är.

Inom klimatdiskussionen kan man till exempel höra, att ifall man låter bli att resa till Thailand, så har det inte någon betydelse hur mycket en enskild människa dricker mjölk. Enligt Lähde är detta ett deprimerande typiskt exempel på retoriken i den allmänna diskussionen.

”Turvis klagara man på att klimatförändringen endast beror på de människor som använder bil, de som använder flygplan, de som äter kött eller på någon annan. Livsstilen måste ändå ändras på livets alla områden. En motsättande mentalitet mellan en själv och alla andra gör inget annat än förvirrar klimatdiskussionen. Till samma kaliber hör klagomålen om hur omhändertagandet av skogarnas klimatsänkor på något sätt skulle bortse från minskningen av utsläppen.”

Koldioxid är en stark växthusgas och under en kort tidsperiod är metanen ännu starkare. De dagliga metanutsläppen i Finland är stora eftersom vi i Finland har nästan 900 000 kor. En enda ko släpper dagligen ut mångra hundra liter metan. Producentera har ändå lovat, att mjölkproduktionens utsläpp skulle fram till år 2030 vara noll. Genom att byta produktförpackningarna till växtbaserade förpackningar och genom att omplanera transporten av produkterna så att de geografiskt sett blir rakare och kortare, görs mjölken nu till en närpå ekoprodukt. Producenterna har också bekräftat, att något skall göras åt utsläppen från torvmarker, som blivit undanröjda för produktionen.

”Det är skillnad med att jämföra vad koldioxidavtrycket från enstaka produkter och handlingar är med frågan om hur samhällen i sin helhet kunde nå nettoutsläpp som skulle vara noll. Sist och slutligen måste målsättningen vara nettonegativ, vilket betyder att kolsänkorna är större än resten av utsläppen. Koldioxidavtrycket från en enstaka produkt är möjlig att få till noll ifall man ´kompenserar´ på något annat håll”.

Den väsentliga frågan enligt Lähde är, ifall man får utsläppen att gå ner i sin helhet.

”Det kräver renare energiproduktion, mindre metan- och kväveoxidutsläpp samt stöttande av kolsänkor. Så länge man uppföder idisslare är det omöjligt att totalt bli av med metanutsläpp. Detta gäller egentligen hela jordbruket i sig. Avgörande är hur utsläppen i samhället utvecklas i sin helhet, det vill säga ifall man får utsläppen att bli lägre än kolsänkorna. Att kraftigt satsa på djurproduktionen gör detta mer utmanande”, säger Lähde.

I samband med all klimat- och miljödebatt får man ändå inte glömma, att i djurproduktionens centrum finns en kännande djurindivid. I djurproduktionen får djuren mycket sällan till fullo förverkliga sina arttypiska beteendebehov. En viktig del av klimatdiskussionen måste därför också handla om djurens rättigeheter.

Översättning: Mikaela Hellsten.

Bild: Allan Wallberg / Mostphotos.

Illustrationer: Monika Jurczynska.

Vill du få Animalia-tidningen hem?

Artikeln publicerades ursprungligen i Animalia-tidningen 1/2020. Vill du få Animalia-tidningen hem? Du kan beställa den genom att bli medlem i Animalia här (på finska, länken öppnas i en ny flik).